Hoppa till innehållet

Historia

Ett hem med en historia

Lidaforsgården började som en liten lanthandel vid Lidan. Sedan dess har den varit sommarpensionat, ålderdomshem och festplats – och nu är den åter ett hem.

Kapitel I

Lanthandeln vid Lidan

Historien börjar kring sekelskiftet 1900, när trikåstickaren Svensson kom till Lidafors och öppnade en liten affär. Sina varor köpte han av Gustaf Bergström, som drev handel i Tråvad tillsammans med döttrarna Selma och Mathilda.

Snart tog Gustaf Bergström över affären. Fröken Selma skötte filialen vid Lidafors, och fadern körde själv varorna med häst och vagn från Tråvad. Affären gick så bra att familjen byggde ett större hus i två våningar, med plats för både butik och bostad. Det huset, som stod färdigt 1906, är stommen i dagens huvudbyggnad.

Gammalt svartvitt vykort märkt ”Lidafors. Edsvära.” som visar ett trähus med glasveranda, en skylt om diversehandel och ett sällskap vid ett bord i trädgården.
Fig. 1Vykort märkt ”Lidafors. Edsvära.” Huset med lanthandeln och pensionatet, tidigt 1900-tal. Privat ägo.

Kapitel II

Pensionatet öppnar

I den ena delen av huset fanns affären, i den andra inredde systrarna ett litet pensionat. År 1908 kom de första gästerna – och fler skulle följa. Rum inreddes på övervåningen, huset byggdes till, och i parken växte små stugor och annex upp.

År 1912 kom en gäst från Stenungsund, fröken Ebba Berndtsson. Hon trivdes så väl att hon stannade för gott och blev fröken Mathildas vän, förtrogna och kompanjon. Hennes syster, fröken Ida Berndtsson, stod för köket – och ryktet om den goda, rikliga maten spred sig.

År 1920 flyttade fröken Selma till Grästorp. Mathilda Bergström och Ebba Berndtsson drev pensionatet vidare tillsammans.

Två porträtt bredvid varandra: en äldre kvinna med glasögon och pälskrage, och en yngre kvinna i vit blus i ett ovalt porträtt.
Fig. 2Värdinnorna fröken Mathilda Bergström och fröken Ebba Berndtsson. Ur Isabella Liedzén, ”Lidafors pensionat genom åren”.

Kapitel III

Pensionatslivet

Under första världskriget blomstrade rörelsen, och på 1920-talet bodde omkring hundra gäster på Lidafors under sommarmånaderna. De flesta kom från Göteborg och Västsverige, men också från Stockholm. När verksamheten var som störst arbetade tolv till femton personer här – kokerska, servitriser, städerskor och så småningom en chaufför, som hämtade gästerna vid Tråvads station.

Ett prospekt från 1929 lovade hög och ren luft, ”förtjusande skogspromenader” och ett trettiotal rum med elljus. Sommartid serverades måltiderna i en stor glasad paviljong i parken – frukost klockan nio, kaffe mitt på dagen, middag klockan tre och kvällsmat klockan sju.

Man promenerade och cyklade längs Lidan, plockade blåbär och kantareller, badade och spelade krocket. Ibland ordnades dans till grammofonmusik i matsalen. På hösten kokades julkarameller i en av småstugorna, och när kaffebönorna var knappa under första världskriget rostades ”kaffe” av olika naturprodukter, som såldes under namnet Idunas Guldkaffe.

”höjden av sommarlovslycka”

— Gösta Lundström om sina fem somrar på Lidafors i slutet av 1920-talet
Vykort med texten ”Pensionatet i Lida fors”: ett trähus med flaggstång och sommargäster i ljusa kläder som sitter i gräset framför.
Fig. 3Pensionatet omkring 1915, med sommargäster i gräset. Privat ägo.
Ett tiotal kvinnor i ljusa klänningar och hattar sitter och står i en trädgård framför pensionatets byggnader.
Fig. 4Sällskap i trädgården, tidigt 1900-tal. Privat ägo.

Kapitel IV

Nya tider

Fröken Mathilda Bergström gick bort 1942 och vilar på Edsvära kyrkogård, där även systern Selma ligger begravd. Året därpå såldes pensionatet, och under de följande åren bytte det ägare några gånger.

År 1952 köpte Kvänums kommun gården och använde den som ålderdomshem fram till 1959. Då tog Otto och Karin Svensson över och väckte pensionatet till liv igen. Hit kom pensionärsföreningar på utflykt, och Lidafors tog emot beställningar till bröllop, födelsedagar och andra sammankomster.

Festerna lever kvar i bygdens minne. När vi hade vårt första lilla evenemang i trädgården kom grannar fram och berättade: ”Här gifte vi oss för 40 år sedan.”

Vykort märkt ”Lidafors Pensionat, Edsvära”: huvudbyggnaden med skylten ”Lidafors Pensionat”, stenmur och grindstolpar mot vägen.
Fig. 5Lidafors Pensionat, Edsvära. Vykort, mitten av 1900-talet. Privat ägo.

Kapitel V

Tidslinje

Årtal och händelser hämtade ur källorna längst ner på sidan. Uppgifter som saknas eller behöver bekräftas är markerade.

  1. Kring 1900

    Lanthandeln

    Trikåstickaren Svensson öppnar en affär vid Lidafors, som snart tas över av Gustaf Bergström från Tråvad.

    Källa: Liedzén 1967

  2. 1904–1907

    Systrarna i Tråvad

    Selma och Hanna Matilda Bergström står som handlande i Tråvad – med en affär även i Lidafors.

    Källa: Tråvads hembygdsförening

  3. 1906

    Huvudbyggnaden

    Det nya huset i två våningar, stommen i dagens huvudbyggnad, står färdigt.

  4. 1908

    De första gästerna

    Systrarna Bergström öppnar pensionatet.

    Källa: Liedzén 1967

  5. 1912

    Ebba Berndtsson kommer

    Gästen från Stenungsund stannar och blir fröken Mathildas kompanjon.

    Källa: Liedzén 1967

  6. 1920

    Selma flyttar

    Fröken Selma flyttar till Grästorp. Mathilda och Ebba driver pensionatet vidare.

    Källa: Liedzén 1967

  7. 1920-talet

    Storhetstiden

    Omkring hundra gäster om dagen under sommaren och tolv till femton anställda.

    Källa: Liedzén 1967

  8. 1929

    Prospektet

    Ett trettiotal rum med elljus – och måltider i en stor glasad paviljong i parken.

    Källa: Lundström

  9. 1942

    Fröken Mathilda går bort

    Hon begravs på Edsvära kyrkogård.

    Källa: Liedzén 1967

  10. 1943

    Nya ägare

    Pensionatet säljs och byter därefter ägare några gånger.

    Källa: Liedzén 1967

  11. 1952–1959

    Ålderdomshem

    Kvänums kommun använder gården som ålderdomshem.

    Källa: Liedzén 1967; tidningsartikel 1976

  12. 1959

    Otto och Karin Svensson

    Pensionatet öppnar igen och tar emot bröllop, födelsedagar och sammankomster.

    Källa: Liedzén 1967; tidningsartikel 1976

  13. 2024

    Lucas och Matilda tar över

    Gården blir åter ett hem, och en varsam restaurering börjar.

    Källa: NLT 2025

  14. 2025

    Musik i trädgården

    Ett band spelar i trädgården, och ett 40–50-tal grannar och Edsvärabor kommer – precis som det en gång var.

    Källa: NLT 2025; @villalidafors

  15. 2026

    Fasaden

    Första sidan av huvudbyggnadens fasad skrapas ner till trären, lagas och målas om.

    Källa: @villalidafors

  16. I dag

    Nytt liv

    Gäster bor åter på gården, paviljongen fylls med fester igen – och 2027 öppnar den för bröllop.

Kapitel VI

Fotografier och vykort

Lidafors var ett populärt vykortsmotiv, och många bilder finns bevarade. Har du fler gamla fotografier eller berättelser från pensionatet? Vi blir väldigt glada om du hör av dig.

Dela ett minne eller en bild
Vykort märkt ”Lidafors Edsvära.” med klipphällar och vatten i förgrunden, några personer i ljusa kläder vid ån och pensionatet bland träden bakom.
Fig. 6Lidafors sett från Lidan. Vykort, tidigt 1900-tal. Privat ägo.
Pensionatets ljusa huvudbyggnad med frontespis och glasveranda, en cykel i backen framför och en tidig bil vid grindarna.
Fig. 7Huvudbyggnaden med en tidig bil vid grinden, troligen 1920-talet. Privat ägo.
Vykort med pensionatets trädgård: blommande träd, vita trädgårdsbord och stolar på gräsmattan och husen i bakgrunden.
Fig. 8Trädgården med bord och stolar för gästerna. Vykort, mitten av 1900-talet. Privat ägo.
Vykort märkt ”Edsvära. Lidafors pensionat.” med huvudbyggnaden bakom ett staket och kala träd.
Fig. 9Edsvära. Lidafors pensionat. Vykort. Privat ägo.

Kapitel VII

Byggnaderna

  • Huvudbyggnadens nymålade vita gavel med gröna fönsterbågar och en glasad veranda, bakom en trädgård med buskar under en blå himmel.
    Fig. 10Huvudbyggnaden

    1906

    Huvudbyggnaden

    Den vita trävillan byggdes som bostad och affär åt familjen Bergström och blev stommen i pensionatet. Den har byggts till i flera omgångar, men taket i rummet innanför farstun ser ut att vara ursprungligt. I dag är det vårt hem.

  • Glaspaviljongens vita fasad med spröjsade fönster, pardörrar och blomsterurnor på grusplanen.
    Fig. 11Glaspaviljongen

    Tidigt 1900-tal

    Glaspaviljongen

    Pensionatets sommarmatsal. När gästerna blev för många för matsalen inomhus byggdes en separat matsal för den varma årstiden, förbunden med köket genom en stenlagd gång. Här serverades måltiderna, och här hölls många fester. På 1970-talet beskrivs paviljongen som röd – i dag är den vit.

  • Gästhuset – ett rödmålat trähus med brutet tegeltak och vita fönster – vid gräsmattan i sommarsol.
    Fig. 12Gästhuset

    Troligen tidigt 1900-tal

    Gästhuset

    Ett rött trähus med brutet tegeltak, i dag uthyrt till gäster. Vi tror att det byggdes under pensionatets första år, när huset byggdes ut och gästerna blev allt fler – under pensionatstiden bodde gästerna också i stugor och annex i parken.

  • Flygbild över gården: det vita huset med orangea tegeltak, röda uthus med plåttak, en ljus byggnad med många fönster och en grön gårdsplan omgiven av träd.
    Fig. 13Uthus och stugor

    Uthus och stugor

    Under pensionatstiden fanns här visthusbodar och flera småstugor – i en av dem kokades julkarameller. Det gamla karamellkokeriet används i dag som målarverkstad när gårdens fönster renoveras. Flera röda uthus står kvar i gårdens utkant, mot skogen.

Kapitel VIII

Restaureringen från 2024

När vi tog över 2024 var huset i grunden i gott skick, men värmesystemet behövde byggas om: ungefär 400 meter rör drogs, bland annat i den trånga krypgrunden.

Sedan dess har vi tagit fasaden sida för sida. Den gamla plastfärgen skrapas bort ner till trären, röta lagas med nya foder och ny fasadpanel, och huset målas om. Punschverandan, med alla sina små detaljer, tog längst tid. I vinter plockar vi ner verandans fönster, ett i taget, för att restaurera dem.

Vi restaurerar i den takt som livet tillåter, försöker bevara det som går att bevara och dokumenterar det vi hittar.

Huvudbyggnaden från gruset: gaveln och verandan är nymålade i vitt med gröna fönster, medan väggen till vänster ännu har flagnande gammal färg.
Ett öppet spröjsat fönster med vita gardiner och grönska utanför.

Kapitel IX

För kommande generationer

Ungefär ett sekel efter storhetstiden söker sig gäster åter till Lidafors. Vi ser oss som tillfälliga förvaltare av en plats som funnits före oss och som ska finnas kvar efter oss – och det vi gör i dag är ett sätt att låta gården fortsätta berätta sin historia.

Om oss som bor här nu

Källor

  1. Isabella Liedzén, ”Lidafors pensionat genom åren”, Kvänumsbygden 1967.
  2. Gösta Lundström, ”Lidafors och ’brona’. Minnen från 1920-talet”.
  3. ”Här bodde 100-tals gäster under första världskriget”, tidningsartikel 24 november 1976 (text René Nilsson).
  4. Tråvads hembygdsförening, om handlare i Tråvad.
  5. Mats Rosqvist, ”Paret som ger nytt liv åt anrika pensionatet: ’Blev förälskade’”, Nya Lidköpings-Tidningen 3 augusti 2025. Läs artikeln (öppnas i en ny flik)
  6. Våra egna inlägg på Instagram, @villalidafors. Till Instagram (öppnas i en ny flik)
  7. Vykort och fotografier ur egen samling.